Islamisk vinpoesi från Ibn al-Farid till Ian Dallas

Abstract

 Genom islams historia har sufiska poeter ofta beskrivit den överväldigande kärleken till Gud som en berusning på vin – den gudomliga kärlekens eviga vin som genomsyrar allt som existerar. Föreliggande artikel utforskar tre uttryck för sufisk vinpoesi från olika historiska sammanhang: först den egyptiske poeten ʻUmar b. al-Farids (1181–1235) omtalade vinsång, khamriyya, därefter den marockanske sufishejken Ahmad b. ʻAjibas (1747–1809) kommentar till Ibn al-Farids vinsång och slutligen den skotske sufishejken Ian Dallas (1930–2021, även kallad Abdalqadir as-Sufi) kommentar till Ibn ʻAjibas tidigare nämnda kommentar. Syftet är att lyfta fram vinpoesins betydelse i sufiska sammanhang som ett sätt att inte bara beskriva Guds kärlek och uttrycka erfarenheten av denna kärlek utan även vägleda andra människor till liknande andliga tillstånd. Artikeln belyser därmed vinpoesins didaktiska användning som utgångspunkt för sufisk undervisning och som uttryck för de andliga insikter och tillstånd som denna undervisning avser att förverkliga. Det framträder särskilt tydligt i Ibn ʻAjibas och Ian Dallas kommentarer. Artikeln belyser även vinpoesins fortsatta betydelse i sufiska sammanhang, långt efter genrens stora genomslag på 1200-talet, numera även i engelskspråkiga sammanhang. Medan Ibn al-Farids poesi är förhållandevis väl utforskad har varken Ibn ʻAjibas kommentar eller Ian Dallas superkommentar inkluderats i tidigare studier av islamisk vinpoesi